10 meter upp är man inte så kaxig

TIsdag igår och första dagen på sommarvicket på Ljusnan. Ett och ett halvt år sedan jag var där sist, då på praktik. Känns pepp att ha börjat iaf och är säker på att det kommer att bl en härlig avslutning på sommaren!

Första jobbet jag blev ivägskickad på var en badkoll som går under namnet från Öken till oas. Utgångspunkten är från Brotorget i Bollnäs. Ni som har varit i staden förstår varför jobbnamnet börjar med namnet öken. För er andra kan jag berätta om ett torg som en gång var fint med fontän, restaurang och område för handlare att stå och sälja sina varor. Idag är det en stor grusyta och har sett ut så i många många månader nu efter en massa strul som retar gallfeber på stadsborna.

Hur som helst, en minut från torget hittade vi testets första bad, Karlslund. Och med en temperatur upp mot 30 grader var det rätt mycket folk som låg på stranden och stekte. Ute på bryggorna, i vattnet och i hopptornet lekte kidsen.. Just det, hopptorn! Tio meter högt dessutom. Jag vågade mig upp för den branta och hala stegen som dessutom tycktes sakna "falla ner i backen och slå ihjäl dig" skyddsräcken. Stannade först på fem meters höjd och ungarna dök som att det inte var någon höjd alls. Med stapplande steg tog jag mig vidare upp till tio meters höjd för att få en översiktsbild - ungarna kom förstås efter.

Även om jag inte brukar ha någonting emot höjder kändes det i magen när man klev ut längst ut på avsatsen och jag var noga att kolla vart jag satte fötterna för att inte råka ta ett snedsteg. Sen bestämde sig jag och kidsen att ta varsin väg ner, jag valde trapporna...